Blandad kompott

Helgen ägnades åt en massa shopping till barnen, mest. De behöver ju en himla massa saker nu. Så vi lät pengarna rulla när vi gick på inköpstur.

Tripp, trapp och trull behövde gummistövlar. Prinsessorna börjar bli så stora så de har helt gått ifrån "flickfärgerna" Lillsessan valde ett par bruna och storsessan ett par svarta. Lillprinsen fick ta de som passade på hans tjocka underben ;-) Alla tre verkade väldigt nöjda efter det köpet.
Sessorna har också fått nya skolväskor, gympakläder och en hel del andra kläder.

Ny tv har vi köpt till gästrummet. Så nu får vi in alla kanaler därnere också - utan brus och grus.


Eftersom min rygg inte helt är med "på tåget" är varje lyft av barnvagn in i bilen en pina. Det problemet har jag tillfälligt löst med en ny vagn. Vi har pratat länge om en paraplyvagn att ha på "byturer" eller lättare utflykter och nu gjorde jag slag i saken. Lillprinsen verkar nöjd och jag är supernöjd :-)

Jag följde med tjejerna till København i söndags. De skulle flyga hem till sin pappa på en veckas semester. Som vanligt en mysig tågresa med gos och kortspel. På flygplatsen var nästan hela avgångshallen full. Det var en tryckt stämmning som man nästan kunde ta på. Militärflyg var det som skulle avgå. Alltså var hela avgångshallen full av soldater och deras närmaste. Det som slog mig var att soldaterna var representerade av två kategorier av människor. Antingen män i 60-års åldern som troligen sagt adjö till frugan därhemma eller så hade de ingen för de stod ensamma. Eller så var det unga män, i 25-30 års åldern. Med sig hade de en flickvän eller fru och ett litet barn. Ett litet barn mellan ett par månader och ett par år. Killarna såg förväntansfulla ut. Deras flickvänner såg skräckslagna ut. De äldre männen såg ut som de bara skulle iväg på ännu en arbetsdag.  Det undrar mig hur man som ung man kan välja att åka iväg på militärt uppdrag när de befinner sig där de gör i livet. Man läser varje vecka hur danska soldater skadas eller dödas i militära uppdrag i utlandet. Tänk ett steg längre!
Mitt avsked till prinsessorna tedde sig ganska enkelt i förhållande till det jag såg. Mina tjejera ska ju bara på semester med sin pappa och kommer hem igen. De andra tjejerna i avgångshallen vet inte när de ser sina män igen, eller papporna till deras barn. Och framf'or allt inte i vilket skick.....
Usch, det var en massa känslor som bubblade inne i mig.

Dagmamman är stängd även denna vecka. Så Vår barnepige J kommer troligen vara Esbjergs rikaste student när veckan är slut;-)
Hon tar lillprinsen varje arbetsdag så jag kan arbeta. Tack för det J, vi hade inte klarat det utan dig...
Appropå jobba så är det inte skoj alls i mitt bäcken idag. Full arbetsdag igår satte sina spår. Idag ska jag bara jobba tre timmar så ikväll hoppas jag det känns lite bättre.

Vi såg film igår. Bara jag och T. Det var verkligen inte igår. Men på tiden...
En film jag verkligen kan rekomendera. Skakande, och upprivande... Se den!

Kommentera inlägget här :