Idag kom hela mødragruppen på besök. Vi har ju inte setts allihopa sen före jul så det var ju på tiden. Från början var det tänkt att vi skulle ses hemma hos T men hon hade inte överskott till att vara värdinna (hoppas på det bästa med hennes mor) så vi blev hemma hos mig istället. Jag såg verkligen fram emot att se dem allihopa. Och, ungarna, hjälp vad stora de blivit allesamman. Det är bara ett stort virr-varr av ungar på golvet nu när vi ses. Hyggligt! :-)
Efter att de gått hem gick jag och T ut på en liten promenad. Dagens väder har varit blandat kan man säga. Kraftigt snöfall på förmiddagen och strålande solsken nu på eftermiddagen. Det var riktigt skönt att komma ut i den höga friska luften.
T är fortfarande dunderförkyld, men jag och lillprinsen är på bättringsvägen. Så nu kan jag börja se ljuset i tunneln...
Vi ses!
Voksipose
Det var en tuff dag igår, på många sett. Tack för allt stöd via mail, sms och här på bloggen.... Det hjälper och värmer...
Idag har vi handlat ny voksipose till lillprinsen. Han ska ju ha en både här hemma och hos dagmamman så därför blev det en till. T frågade om vi inte bara kunde ta med den vi har till och från dagmamman, och jo visst kunde vi det men när vardagen kommer ikapp oss så är det skönt att inte behöva tänka på det varje morgon. Och tänk om man glömmer ta den med hem på fredagen då står man där utan hela helgen. Det går ju inte ju...
Jag har haft ett långt förtroligt samtal med min vän C idag via Skype. Det funkar ju jättebra. Vi pratade på riktigt länge och endast lite ljudfördröjningar då och då störde. Smart uppfinning det där... Och med video känns det ju nästan som man sitter tillsammans och snackar... Tack för snacket C, det är så skönt att få prata lite ibland...
Annars har vi tagit det lugnt. T har ramlat i förkylningsträsket ordentligt nu så han stoppar jag nog i säng samtidigt som lillprinsen idag ;-) JAg och lillprinsen har det äntligen lite bättre i våra förkylningar. Så skönt!!!
Jo, jag har hunnit med att komma till botten i min stryk-hög. Tänk vad det tar emot att börja med det där strykandet. Och ju längre man väntar desto större blir högen... Men nu är det klart för den här gången. Jag skulle kunna tänka mig att leja bort den biten någon gång... Någon gång när man vinner på lotto. Då ska jag ha hemhjälp till tvätt, strykning, vikning, städning och vardagshandling. Ja, det ska jag! :-)
Nu är det dags att leka ut den sista biten av överskottsenergi hos lillprinsen innan han ska i säng.
Ciao!
Idag har vi handlat ny voksipose till lillprinsen. Han ska ju ha en både här hemma och hos dagmamman så därför blev det en till. T frågade om vi inte bara kunde ta med den vi har till och från dagmamman, och jo visst kunde vi det men när vardagen kommer ikapp oss så är det skönt att inte behöva tänka på det varje morgon. Och tänk om man glömmer ta den med hem på fredagen då står man där utan hela helgen. Det går ju inte ju...
Jag har haft ett långt förtroligt samtal med min vän C idag via Skype. Det funkar ju jättebra. Vi pratade på riktigt länge och endast lite ljudfördröjningar då och då störde. Smart uppfinning det där... Och med video känns det ju nästan som man sitter tillsammans och snackar... Tack för snacket C, det är så skönt att få prata lite ibland...
Annars har vi tagit det lugnt. T har ramlat i förkylningsträsket ordentligt nu så han stoppar jag nog i säng samtidigt som lillprinsen idag ;-) JAg och lillprinsen har det äntligen lite bättre i våra förkylningar. Så skönt!!!
Jo, jag har hunnit med att komma till botten i min stryk-hög. Tänk vad det tar emot att börja med det där strykandet. Och ju längre man väntar desto större blir högen... Men nu är det klart för den här gången. Jag skulle kunna tänka mig att leja bort den biten någon gång... Någon gång när man vinner på lotto. Då ska jag ha hemhjälp till tvätt, strykning, vikning, städning och vardagshandling. Ja, det ska jag! :-)
Nu är det dags att leka ut den sista biten av överskottsenergi hos lillprinsen innan han ska i säng.
Ciao!
Sista dagen
Idag är det min sista dag som mammaledig. Sista dagen på en underbara period i livet då lillprinsen föddes och jag fick vara tillsammans med honom dygnet runt under hans första tid i livet. Men också den sista dagen på en fruktansvärd period som inta alls blev som det var tänkt från början. Jo, så känns det...
Jag hade målat upp det för mig.
Jag skulle ha lugna härliga mornar tillsammans med sessorna innan de trippade iväg till skolan. Ibland ville de nog gå själva men jag ville nog ockaå följa med dem många gånger. I början skulle jag nog vara med dem i skolan också, tills de kände sig helt trygga med att vara där. Barn anpassar sig ju så snabbt så det skulle nog inte ta mer än ett par dagaer så kunde jag lämna dem där. Sen skulle jag ha kvalitetstid tillsammans med lillprinsen. V skulle göra små utflykter till andra mammor som också gick hemma, vi skulle såklart också vara dem som tog hand om handling och städning och sånt här hemma. Men om jag hade gjort det under dagen kunde jag ju umgås med sessorna mera när de kom hem från skolan. Eftersom skolan ligger så nära kunde de ju bara gå hem själva när de slutade. Ibland var de nog kompisar som följde med hem. Andra gånger kom de nog bara in och sa att de skulle hem till någon klasskamrat och leka.
Sen efter middagen tror jag nog att jag ville lämna lillprinsen till T så jag, de flesta gånger kunde följa med på aktiviter med sessorna. Storsessan pratade om att hon ville dansa, även lillsessan har nämnt det. Sen har ju storsessan ett par gånger frågat om inte hon kunde få spela ishockey. Det hade ju varit spännande att följa med henne på de träningarna.
Det här var vad jag trodde att det skulle bli. Men på grund av att vi inte var helt eniga i vad som bestämdes i överenskommelsen så blev detta den värsta perioden i mitt liv.
Jag har inte njutit av att vara mammaledig. Det har varit hemskt. Lillprinsen har vissa dagar inte alls fått den stimuli han fötjänat. Han har haft en mamma som mest gått omkring och gråtit. Jo, visst har jag tagit hand om det basala, såsom matning och blöjbyten, det som mest går av sig själv, men jag har nog inte varit den bästa mamman. Mina tankar har mest varit hos sessorna. Jag har saknat dem så... Vissa dagar har jag bara varit här hemma och önskat att lillpninsen skulle sova hela dagen så jag kunde få vara ifred. Jag har inte talat med någon eller umgåtts med någon, vare sig här i Dk eller hemifrån Sverige. Bland annat för att jag inte orkat prata om det. Jag är ett psykiskt nervvrak...
Så nu när mammaledigheten är slut så tycker jag det är skont. Skönt att slippa ha dåligt samvete för att lillprinsen inte har en bra mamma på dagarna. Skönt att slippa tänka på vad folk tror och tänker om mig när de ser mig. Skönt att ...
Nu ska jag bara jobba. Jobba och sätta på den glada positiva masken, som skrattar och talar om att allt ska nog bli bra. Det är ett skådespel. I den rollen gör det inte lika ont. I den rollen ser jag inte allt i svart. Då orkar jag... Sen när jag kommer hem på kvällen kan jag skala av mig den rollen, sätta mig i soffan, bli mig igen. Jag kan få bli ledsen, få gråta...
Nu är mammaledigheten slut, äntligen...
Jag hade målat upp det för mig.
Jag skulle ha lugna härliga mornar tillsammans med sessorna innan de trippade iväg till skolan. Ibland ville de nog gå själva men jag ville nog ockaå följa med dem många gånger. I början skulle jag nog vara med dem i skolan också, tills de kände sig helt trygga med att vara där. Barn anpassar sig ju så snabbt så det skulle nog inte ta mer än ett par dagaer så kunde jag lämna dem där. Sen skulle jag ha kvalitetstid tillsammans med lillprinsen. V skulle göra små utflykter till andra mammor som också gick hemma, vi skulle såklart också vara dem som tog hand om handling och städning och sånt här hemma. Men om jag hade gjort det under dagen kunde jag ju umgås med sessorna mera när de kom hem från skolan. Eftersom skolan ligger så nära kunde de ju bara gå hem själva när de slutade. Ibland var de nog kompisar som följde med hem. Andra gånger kom de nog bara in och sa att de skulle hem till någon klasskamrat och leka.
Sen efter middagen tror jag nog att jag ville lämna lillprinsen till T så jag, de flesta gånger kunde följa med på aktiviter med sessorna. Storsessan pratade om att hon ville dansa, även lillsessan har nämnt det. Sen har ju storsessan ett par gånger frågat om inte hon kunde få spela ishockey. Det hade ju varit spännande att följa med henne på de träningarna.
Det här var vad jag trodde att det skulle bli. Men på grund av att vi inte var helt eniga i vad som bestämdes i överenskommelsen så blev detta den värsta perioden i mitt liv.
Jag har inte njutit av att vara mammaledig. Det har varit hemskt. Lillprinsen har vissa dagar inte alls fått den stimuli han fötjänat. Han har haft en mamma som mest gått omkring och gråtit. Jo, visst har jag tagit hand om det basala, såsom matning och blöjbyten, det som mest går av sig själv, men jag har nog inte varit den bästa mamman. Mina tankar har mest varit hos sessorna. Jag har saknat dem så... Vissa dagar har jag bara varit här hemma och önskat att lillpninsen skulle sova hela dagen så jag kunde få vara ifred. Jag har inte talat med någon eller umgåtts med någon, vare sig här i Dk eller hemifrån Sverige. Bland annat för att jag inte orkat prata om det. Jag är ett psykiskt nervvrak...
Så nu när mammaledigheten är slut så tycker jag det är skont. Skönt att slippa ha dåligt samvete för att lillprinsen inte har en bra mamma på dagarna. Skönt att slippa tänka på vad folk tror och tänker om mig när de ser mig. Skönt att ...
Nu ska jag bara jobba. Jobba och sätta på den glada positiva masken, som skrattar och talar om att allt ska nog bli bra. Det är ett skådespel. I den rollen gör det inte lika ont. I den rollen ser jag inte allt i svart. Då orkar jag... Sen när jag kommer hem på kvällen kan jag skala av mig den rollen, sätta mig i soffan, bli mig igen. Jag kan få bli ledsen, få gråta...
Nu är mammaledigheten slut, äntligen...