Sista dagen

Idag är det min sista dag som mammaledig. Sista dagen på en underbara period i livet då lillprinsen föddes och jag fick vara tillsammans med honom dygnet runt under hans första tid i livet. Men också den sista dagen på en fruktansvärd period som inta alls blev som det var tänkt från början. Jo, så känns det...

Jag hade målat upp det för mig.

Jag skulle ha lugna härliga mornar tillsammans med sessorna innan de trippade iväg till skolan. Ibland ville de nog gå själva men jag ville nog ockaå följa med dem många gånger. I början skulle jag nog vara med dem i skolan också, tills de kände sig helt trygga med att vara där. Barn anpassar sig ju så snabbt så det skulle nog inte ta mer än ett par dagaer så kunde jag lämna dem där. Sen skulle jag ha kvalitetstid tillsammans med lillprinsen. V skulle göra små utflykter till andra mammor som också gick hemma, vi skulle såklart också vara dem som tog hand om handling och städning och sånt här hemma. Men om jag hade gjort det under dagen kunde jag ju umgås med sessorna mera när de kom hem från skolan. Eftersom skolan ligger så nära kunde de ju bara gå hem själva när de slutade. Ibland var de nog kompisar som följde med hem. Andra gånger kom de nog bara in och sa att de skulle hem till någon klasskamrat och leka.
Sen efter middagen tror jag nog att jag ville lämna lillprinsen till T så jag, de flesta gånger kunde följa med på aktiviter med sessorna. Storsessan pratade om att hon ville dansa, även lillsessan har nämnt det. Sen har ju storsessan ett par gånger frågat om inte hon kunde få spela ishockey. Det hade ju varit spännande att följa med henne på de träningarna.

Det här var vad jag trodde att det skulle bli. Men på grund av att vi inte var helt eniga i vad som bestämdes i överenskommelsen så blev detta den värsta perioden i mitt liv.

Jag har inte njutit av att vara mammaledig. Det har varit hemskt. Lillprinsen har vissa dagar inte alls fått den stimuli han fötjänat. Han har haft  en mamma som mest gått omkring och gråtit. Jo, visst har jag tagit hand om det basala, såsom matning och blöjbyten, det som mest går av sig själv, men jag har nog inte varit den bästa mamman. Mina tankar har mest varit hos sessorna. Jag har saknat dem så... Vissa dagar har jag bara varit här hemma och önskat att lillpninsen skulle sova hela dagen så jag kunde få vara ifred. Jag har inte talat med någon eller umgåtts med någon, vare sig här i Dk eller hemifrån Sverige. Bland annat för att jag inte orkat prata om det. Jag är ett psykiskt nervvrak...

Så nu när mammaledigheten är slut så tycker jag det är skont. Skönt att slippa ha dåligt samvete för att lillprinsen inte har en bra mamma på dagarna. Skönt att slippa tänka på vad folk tror och tänker om mig när de ser mig. Skönt att ...

Nu ska jag bara jobba. Jobba och sätta på den glada positiva masken, som skrattar och talar om att allt ska nog bli bra. Det är ett skådespel. I den rollen gör det inte lika ont. I den rollen ser jag inte allt i svart. Då orkar jag... Sen när jag kommer hem på kvällen kan jag skala av mig den rollen, sätta mig i soffan, bli mig igen. Jag kan få bli ledsen, få gråta...

Nu är mammaledigheten slut, äntligen...

Kommentarer :

#1: Cina

Finns inget jag kan skriva, finns inget jag kan säga som kan lindra din smärta! Kära vän ha tro på att allt löser sig till det bästa framöver!

skriven
#2: Tessan

Jag ryser i hela kroppen när jag läser ditt inlägg här. Är så ledsen för din skull och jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig/er. Stor kram på dig!!!

skriven
#3: kirsten

Svært at hjælpe dig lige nu og her - men jeg vil ønske, at du vil tale med nogen om hvordan du har det - fortæl det til alle, der vil høre på dig - det er godt at få det sagt - også selvom det gør ondt! - Jeg lytter gerne til dig... Stort knus til dig kære Kicki, som jeg oplever som en GOD mor for din lille søn!

skriven

Kommentera inlägget här :