Tänk om man bara kunde ta barnens smärta

Just som vi trodde att det gick bättre med lillebror, han hade nästan inte ont när han kissade, så kom ett rejält bakslag. 


Det blev igår bara värre och värre. Och till slut så kunde han inte kissa mera. Det knöt sig fullständigt. Och när han trodde att han tömt blåsan visade skanning att det var 154 ml kvar. 

Urologen tyckte att den enda lösningen var att sätta en top-kateter. Altså kateter genom bukväggen direkt in i urinblåsan. 
Full narkos igen... han var så duktig igen min tappra kille. 

Vi stannade på sjukhuset över natten. Lillebror somnade utan smärtor och sov lugnt och stilla hela natten. Jag låg bredvid och småslumrade då och då. 
I morse kom farmor och tog över så jag kunde köra förbi hemma och ta ett snabbt fågelbad innan jag började jobba. 
Det har varit en lång dag. Och jag kunde nog somnat stående om jeg inte kämpat så med att hålla mig vaken. 

Här ikväll har T och lillprinsen satt upp ett tält på baksidan. Här sover jag och lillprinsen i natt. 

Jag är så trött så att jag mår illa. Vilken pärs det har varit.... 

Kommentera inlägget här :