I mitt jobb händer det att folk inte ser eller märker saker på deras egen kropp. Det kan vara lite, eller mycket, mascara som smitit lite för långt ner på kinden. Eller om de svettats lite väl mycket kan en liten bit av ansiktspappret fastna i exempelvis pannan.
Dessa små detaljer är svårt att själv känna eller märka så jag brukar göra dem uppmärksamma på det innan de lämnar rummet.
Man vet ju själv hur irriterande det är att upptäcka en fläck i ansiktet först när man kommer hem.
Idag utsattes jag för något helt annat. Den äldre mannen som kom in till mig med smärtor i ryggen tog, precis som man ska, av sig sina lång byxor. Vad han inte märkte var att större delen av hans pung letat sig utanför kalsongerna. Jag visste inte hur jag skulle reagera.
Skan påpeka även sånt? Och i så fall hur säger man det? "öh, du, den där påsen är på villovägar..."
Det var iallafall en helt ovan händelse för mig. Och jag hoppas verkligen att det dröjer låååång tid innan jag behöver uppleva det igen...
Regnet står i stänger och vi kämpar mot förkylningarna
Det började regna igår kvåll. Och det har liksom inte slutat ännu. Alltså vad är det för något bedrövligt väder vi har?
Jag och T kämpar med våra förkylningar. Eller snarare mot dem. Storsessan trodde hon var på väg att bli sjuk men en god natts sömn räddade hene. Lillsessan gick i säng med huvudvärk igår men den har också sovits bort.
Det är bara så trist den här säsongen. Nu när vi ställt klockan till vintertid så nu blir kvällarna och eftermiddagarna ännu kortare. Det är mörkt och grått och regnet öser ner. Inte så konstigt att man käte nere och trist och tråkig kanske.
Vintertiden har inte rubbat våra sov- och vaknatiden så mycket. Trots småkillarnas ringa ålder så har de anpassat sig till de nya tiderna,oerhört snabbt och enkelt. :-)
Ett ganska,spretigt inlägg från en supertrött mig i sängen. Natti natti!
Jag och T kämpar med våra förkylningar. Eller snarare mot dem. Storsessan trodde hon var på väg att bli sjuk men en god natts sömn räddade hene. Lillsessan gick i säng med huvudvärk igår men den har också sovits bort.
Det är bara så trist den här säsongen. Nu när vi ställt klockan till vintertid så nu blir kvällarna och eftermiddagarna ännu kortare. Det är mörkt och grått och regnet öser ner. Inte så konstigt att man käte nere och trist och tråkig kanske.
Vintertiden har inte rubbat våra sov- och vaknatiden så mycket. Trots småkillarnas ringa ålder så har de anpassat sig till de nya tiderna,oerhört snabbt och enkelt. :-)
Ett ganska,spretigt inlägg från en supertrött mig i sängen. Natti natti!
Gemensamhetsjakt
Igår var det en perfekt dag för jakt. 1 härlig minusgrad gjorde luften hög och frisk och marken hade resten av nattfrost som knastrade under våra fötter.
Det hade kunnat varit bättre endast på en punkt. T var fortfarande sjuk och kunde faktiskt inte ens vara med. Och för dem som känner honom så vet Ni att det ska mycket till innan han ställer in någon jakt. Så sjuk är nog egentligen bara förnamnet...
Ungarna lämnade jag av hos T och hans föräldrar. Alla utom storsessan. Hon följde med mig :-)
Vi hade en kanondag tillsammans. Ganska mycket djur i rörelse var det. Ett rådjur men på för långt avstånd, en snäppa/morkulla alldeles bakom ryggen på oss och till sist en hiskelig massa fasaner.
Det hade kunnat varit bättre endast på en punkt. T var fortfarande sjuk och kunde faktiskt inte ens vara med. Och för dem som känner honom så vet Ni att det ska mycket till innan han ställer in någon jakt. Så sjuk är nog egentligen bara förnamnet...
Ungarna lämnade jag av hos T och hans föräldrar. Alla utom storsessan. Hon följde med mig :-)
Vi hade en kanondag tillsammans. Ganska mycket djur i rörelse var det. Ett rådjur men på för långt avstånd, en snäppa/morkulla alldeles bakom ryggen på oss och till sist en hiskelig massa fasaner.
Dagens jaktparad: 5 rådjur, 1 hare och 13 fasaner - och en av fasanerna sköt jag :-)
Tusen tack älskade stora prinsessa för en fantastisk dag :-)