Hela torsdagen var jag och lillebror på sjukhuset och kisstränade. Altså katetern blev avklämd och han skulle själv kissa när blåsan blev full. Lilla kille. Han var så rädd att det skulle göra ont.
Ont gjorde det men han var världens tappraste och fortsatte ändå. Vi spelade spel och såg film i sängen hela dagen. När kvällen kom bäddade vi ner oss i sjukhussängar och såg ytterligare en film och snaskade Chips. Lillebror snaskade isbitar också.
Fredag förmiddag kom urologen och skulle ta ut katetern. Oj, vad nervös lillebror blev. Han bad om att få var avsvimmad. Vi fick in lustgas som han sög i sig för kung och fosterland. Och nu fick vi en perfekt avslutning på allt strul som varit.
Slangen togs ut under ett totalt lustgasrus och utan gråt och skrik. Så skönt!
Det första han gjorde var att springa genom korridoren och göra hoppsasteg tillbaka.
"Se, vad jag kan nu när slangen är borta!"
Nu när helgen gått har vi slutat med smärtstillande också. Och äntligen sätter vi punkt för den här hemska mardrömmen...