Idag fick jag äntligen komma hem igen. Jag gjorde lite som jag brukar när det kommer barn och blödde lite för mycket. Inlagd med den lille för observation. Mitt Hb rasade och blödningerna fortsatte. Min vanliga otur...
Det var verkligen ledsamt att ehöva vara ensam därinne på sjukhuset medans T fick sköta resten av familjen. Det gick ju inte helt enligt planderna om man säger så.
Dagens blodprov visade att Hb hade dalat ännu mera men jag fick på nåder ändå åka hem med löfta om att ta det lugnt och ta hand om mig själv. Ja, och så måste jag ju äta dunderladdade järntabletter också.
Men jag känner mig trygg med det. Jag har det mycket bättre hemma tycker jag. Hemma med min stora härliga familj :-)
Lite stökigt och rörigt kommer det säkert att vara nu den första perioden men det ska nog gå ändå.
Den här nya lilla raketen är nog den mest efterlängtade bebis på denna jord. Hela familjen samlas kring honom hela tiden. Att sessorna knappt kan låta honom vara var ju väntat men att även lillprinsen skulle vara så pussig och söt med honom - det var oväntat.
Nej nu blir det gos istället!
Ciao!!!
Lita alltid till magkänslan
Jag var nere och hängde lite tvätt i söndagskväll. När jag gick upp för trappen kände jag hur det liksom molade till i svanken. Ett toalett-besök bekräftade min misstanke. Vätskan som sipprade var vattnet som gick. Jag kände på mig att nu var det dags. Jag ringde direkt till förlossningen även fast värkarna inte ens startat. Jo, då, det var bara att komma in. Som tur var var det den barnmorska som jag gick till när jag väntade lillprinsen som tog telefonen och hon litade på min magkänsla att det var på gång. Hon visste ju också att det inte var så länge sedan sist.
Vår børnepige J kom över på en gång och tog hand om barnen.
Inne på förlossningen, vid undersökningen kom den första riktiga värken. Klockan var då lite efter 18 och jag var öppen 5 cm.
Barnmorskan visste att jag gärna ville pröva badkar så hon hade redan reserverat en badkarssal när jag ringde. Så sött av henne :-)
Medans barnmorskan och sköterskan gjorde klart inskrivning i datorn, fyllde badkar och förberedde allt annat så fick jag lavemanget och hoppade in i duschen. Jag hade närvaro nog att tvätta bort allt smink med en gång som tur var - det kunde ju annars varit en mindre vacker syn ;-)
Ren och fin både på insida och utsida kom jag ner i det härligt varma vattnet i badkaret.
Vilken bra smärtlindring! Trots starka och ganska långa värkar kunde jag ligga ganska avslappnat med benen i skräddarställning och bara andas igenom dem. Jag kände mig lite som Alladin på den flygande mattan ;-)
Vid 19-tiden påminner barnmorskan min T om att ta en bild på mig så avslappnad i karet som barnen sen kunde få se. Klockan i kameran visar 19.05 på bilden. Sen kom han bara. Och 19.10 är han född.
En fin kille på 53 cm och 4030gram
Ja, hej vad det gick Vilken tur att vi åkte in på en gång och inte väntade på ett regelbundet värkarbete. Då tror jag faktiskt inte att vi hunnit in. Jag är glad att jag litade till magkänslan
Vår børnepige J kom över på en gång och tog hand om barnen.
Inne på förlossningen, vid undersökningen kom den första riktiga värken. Klockan var då lite efter 18 och jag var öppen 5 cm.
Barnmorskan visste att jag gärna ville pröva badkar så hon hade redan reserverat en badkarssal när jag ringde. Så sött av henne :-)
Medans barnmorskan och sköterskan gjorde klart inskrivning i datorn, fyllde badkar och förberedde allt annat så fick jag lavemanget och hoppade in i duschen. Jag hade närvaro nog att tvätta bort allt smink med en gång som tur var - det kunde ju annars varit en mindre vacker syn ;-)
Ren och fin både på insida och utsida kom jag ner i det härligt varma vattnet i badkaret.
Vilken bra smärtlindring! Trots starka och ganska långa värkar kunde jag ligga ganska avslappnat med benen i skräddarställning och bara andas igenom dem. Jag kände mig lite som Alladin på den flygande mattan ;-)
Vid 19-tiden påminner barnmorskan min T om att ta en bild på mig så avslappnad i karet som barnen sen kunde få se. Klockan i kameran visar 19.05 på bilden. Sen kom han bara. Och 19.10 är han född.
En fin kille på 53 cm och 4030gram
Ja, hej vad det gick Vilken tur att vi åkte in på en gång och inte väntade på ett regelbundet värkarbete. Då tror jag faktiskt inte att vi hunnit in. Jag är glad att jag litade till magkänslan
Jag är ett monster
Usch, och fy fasiken! Nu har jag gått över tiden med fem dagar och trots att det kanske var väntat menar jag att det är orättvist och skittråkigt!!!!! Och vilka är det som dras med i misären? Stackars familjen!
Nog om det...
Idag har jag bakat lussekatter tillsammans med storsessan och hennes kompis. Så fick jag några bullar ut ur ugnen i alla fall ;-) Och smarrigt blev det. De stora tjejerna tog en påsa med sig och drog ut på egna äventyr i snön...
Lillsessan kom hem på eftermiddagen efter lite mer än ett dygn hos sin klasskompis. De har lekt i snön och lekt inne, och så har de adventpysslat och bakat. Hon kom hem med både adventljusstake och småkakor. Och de har visst haft super-duper skojigt.
Knäck har kokats och snart står middagen på spisen och puttrar...
Jag har en usel dag med nära till tårar hela tiden, men det har hjälpt lite att ha något att göra hela tiden... Kan han inte bara ge upp tillvaron därinne snart...
Nog om det...
Idag har jag bakat lussekatter tillsammans med storsessan och hennes kompis. Så fick jag några bullar ut ur ugnen i alla fall ;-) Och smarrigt blev det. De stora tjejerna tog en påsa med sig och drog ut på egna äventyr i snön...
Lillsessan kom hem på eftermiddagen efter lite mer än ett dygn hos sin klasskompis. De har lekt i snön och lekt inne, och så har de adventpysslat och bakat. Hon kom hem med både adventljusstake och småkakor. Och de har visst haft super-duper skojigt.
Knäck har kokats och snart står middagen på spisen och puttrar...
Jag har en usel dag med nära till tårar hela tiden, men det har hjälpt lite att ha något att göra hela tiden... Kan han inte bara ge upp tillvaron därinne snart...