Jag var nere och hängde lite tvätt i söndagskväll. När jag gick upp för trappen kände jag hur det liksom molade till i svanken. Ett toalett-besök bekräftade min misstanke. Vätskan som sipprade var vattnet som gick. Jag kände på mig att nu var det dags. Jag ringde direkt till förlossningen även fast värkarna inte ens startat. Jo, då, det var bara att komma in. Som tur var var det den barnmorska som jag gick till när jag väntade lillprinsen som tog telefonen och hon litade på min magkänsla att det var på gång. Hon visste ju också att det inte var så länge sedan sist.
Vår børnepige J kom över på en gång och tog hand om barnen.
Inne på förlossningen, vid undersökningen kom den första riktiga värken. Klockan var då lite efter 18 och jag var öppen 5 cm.
Barnmorskan visste att jag gärna ville pröva badkar så hon hade redan reserverat en badkarssal när jag ringde. Så sött av henne :-)
Medans barnmorskan och sköterskan gjorde klart inskrivning i datorn, fyllde badkar och förberedde allt annat så fick jag lavemanget och hoppade in i duschen. Jag hade närvaro nog att tvätta bort allt smink med en gång som tur var - det kunde ju annars varit en mindre vacker syn ;-)
Ren och fin både på insida och utsida kom jag ner i det härligt varma vattnet i badkaret.
Vilken bra smärtlindring! Trots starka och ganska långa värkar kunde jag ligga ganska avslappnat med benen i skräddarställning och bara andas igenom dem. Jag kände mig lite som Alladin på den flygande mattan ;-)
Vid 19-tiden påminner barnmorskan min T om att ta en bild på mig så avslappnad i karet som barnen sen kunde få se. Klockan i kameran visar 19.05 på bilden. Sen kom han bara. Och 19.10 är han född.
En fin kille på 53 cm och 4030gram
Ja, hej vad det gick Vilken tur att vi åkte in på en gång och inte väntade på ett regelbundet värkarbete. Då tror jag faktiskt inte att vi hunnit in. Jag är glad att jag litade till magkänslan