Mina fantastiska killar var helt inne i jaktleken i morse. De smög sig ut till bilen och sköt både rådjur och grannar innan vi kunde åka iväg till dagis.
Jag har i några dagar känns att mitt hår är i behov av fôrändring. Utväxten är pinsamt fruktansvärd och mina flätor som extensions sitter fast i kliar och har sig. Jag har längtat efter att få köra händerna med naglarna i spetsen genom hela huvudbotten. Och längtat efter att få sova med huvudet på kudden utan att känna de där flätorna hela tiden har vuxet sig starkare och starkare fôr varje dag.
Så idag åkte de ut. Jag var till min frisôr som fick tråckla upp flätor och ta ut håret.
En chock att se hur tunnt och ämligt det fortfarande är. Men glädjande att se att det faktiskt inte blivit värre av extensions.
Jag var såklart tvungen att gå med på att hon skulle få klippa mycket på längden. Och sedan lade hon i en toning i hela håret för att så småningom kunna få tillbaka min egen hårfärg.
En lång resa men förhoppninsvis så får jag mitt hår igen om jag bara sköter om det ordentligt.
Jag är inte glad över mitt hår men med tanke på hur eländigt det är så är jag nôjd över dagens resultat.
Usch, hoppas det värre ut snabbt...