At the end of the road...

...the walking begins....

Min dag startade redan vid 4-tiden i morse. Jag blev hämtad av ph Paul, en man på cirka 190 cm varav ungefär 90% var låååånga ben. En ljummen morgon som fick en på bra humör trots den tidiga timmen.

Vi körde en liten bit till det berg vi skulle jaga på.

Jag säger bara Shit! Som den mannen trampede på. Det gick 45grader uppåt, rakt uppåt genom ormbunkar från jättarnas planet. Ormbunkar som växer så tätt så att man ska pressa dem åt sidan för att komma igenom. Och så var de höga. Helt upp axlarna gick de på mig stor del av området. Jag trodde lungorna skulle explodera och hjärtat skulle hoppa rakt ut genom bröstet på mig. Flera gånger var jag nära att lägga mig ner och gråta av utmattning. Och ph Paul han flåsade inte till en gång. Han måste ha en fysik som en dopad maratonlöpare. Respekt!
 
vi kom upp på en plats där vi satte oss ner en stund och rekade av terrängen. Långt borta på en avsatsen stod en råbock och åt. En bit ifrån stod en kronhind tillsammans med sin kalv. Han sade att vi hade en hård klättring framför oss. Puh! Bara att resa oss upp och börja gå. 
 
Mina jaktbyxor var dyngsura på utsidan av all dagg från ormbunkarna och totalt nersvettade på insidan. Det var som att gå i ett par jeans som man precis klara guldprov i klädsim med. Fy fasiken!
 
jJag kämpade på. Min inställning var att inte sluta när jag var trött utan fortsätta tills jag var färdig. 
 
vi kom fram till det ställe där råbocken stått men den var borta. Kanske hade den blivit skrämd av kronhinden och hennes kalv. Kanske hade den bara gått net på den andra sidan av berget...
 
vi kom riktigt nära kronhinden och Hennes kalv och när vi stod och spanade ut efter råbocken så kom en kapital kronhjort ut. En 12-taggare som fortfarande var i bast. Han stod och tittade på oss en lång stund innan han vände sig om som han talade om för sina polare att de skulle ge sig av. 8 eller 9 stora kronhjortar gav sig av i stilla trav. Det gav puls. Jag sade högt till till mig själv WOW!!!
 
Råbocken såg vi aldrig igen. Utan vi gick tomhänta tillbaka till bilen igen. En fantastisk men tuff morgon. Jag har sovit i ett par timmar och hoppas jag är klar till kvällen igen ....

Kommentera inlägget här :