fröken kicki

T kom igår kväll och hade skjutit 2 bockar till. Två jättefina råbockar.

Min "tur" att kliva upp i ottan idag. Jag trodde inte det var möjligt i Skotland. Men himlen var nästan klar och man kunde se att solen hade fritt fram att sprida sina strålar.
Vi körde norrut i en knapp halvtimme innan vi nådde fram till dagens äventyr.

 

 Min största utmaning denna morgon var ormbunkarna. De var enorma! De gick över mitt huvud av var dyngsura av morgondagg och nattregn. Med det självklara resultatet att jag blev dyngsur. Vi hade närkontakt med en rå som bara tittade nyfiket på oss innan hon hoppade vidare utan att skälla ut oss, som tur var. 

 

När vi kom lite längre fram såg vi att vi kommit till lekplatsen för en bock och två rå. Vi lade oss på lur på en liten vall och inväntade att bocken skulle komma fram ur det höga gräset. Han envisades med att gå så man bara precis kunde se huvudet och en kant av ryggen. 

 

Efter lite tid hände något fantastiskt. En kronhind kom och började ömsom jaga ömsom leka med rådjuren. Vilken show!

 

Det slutade med att hon jagade en av råerna och bocken in i skogen. Så var tanken att vi skulle flytta oss så vi kunde komma upp på samma höjd som djurena så det höga gräset inte skulle spela någon roll. Men plötsligt skuttade alla djuren ut från skogen igen. Shit! Ner och gå på huk tillbaka till gräsvallen. 

När vi äntligen kom skydd av vallen och kunde spana upp mot djuren igen var bocken som bortblåst - såklart!

Vi gick försiktigt framåt och plötsligt står han bara där igen. På 25 meters avstånd. Och tittar på oss. 

 

Jag kastar mig ner på vallen. Får in honom i kikaren och....

 

BOM! Sa det!  

 

Ytterligar en bock nedlagd. En gammal fin bock med grått skägg och horn som många drömmer om. Kraftig rosenkrans och riktigt många pärlot längs med hornen som avslutas i en lyra. Så nöjd!

 

Efter en välförtjänt frukost hemma i vagnen åkte jag och T och småkillarna upp till slakthuset och tittade på alla dem vi hittills nedlagt. Man blir lite stolt ;-) Och snacka om att trots att det inte är över ännu så har vi haft en himla tur. 

 

Till lunch blev det kronhjortshamburgare. Vi fick med oss lite kött från slakthuset. Och mums vad det smakade smarrigt! :-)

 

Min sömn jag fick under förmiddagen var nog det som fick mig att vara så taggad till kvällens jakt.
Vi åkte till ett ställe där själva klättrandet var brant men inte alls så långt. Och kampen upp var bara mot lite gamla granar och ris. Väl uppe môttes vi av det vackraste man kan se. Dagens tidigare åskoväder var som bortblåst och nu sken kvällssolen och man kunde se i all oändlighet över bergsknallarna.

 

lite lätt påstande och frustande spanade vi ut över nejden till höger eftersom den sköna vinden kom därifrån. Vi lade upp en plan om hur vi skulle lägga upp jakten och tog de första stegen ut i terrängen. Vi tittade båda två hastigt en gång till vänster och lite hastigt stannade vi upp igen. Paul fick snabbt upp kikaren och konstaterede att cirka 100 meter bort stod en råbock och åt. 

Snabbt ner på mage och åla försiktigt till grästuvan två meter framför oss. Jag fick pauls ryggsäck som stôd och sedan var det bara att vänta. Bocken stod med rumpan till oss så det var bara att vänta på att han skulle vända sig om. Jag hade ju nästan fått ner flåspulsen men nu bankade det på ordentligt där inne igen. Långsamt försôkte jag med hjälp av andningen få ner pulsen men det var omöjligt. 

Plötsligt vänder han sig om och visar sidan. 

BOM! Sa det....  

Han gick ner ögonblickligen. Jag kunde inte låta bli att vara lite nervös men kunde dra en lättnadens suckade när han låg på skottplatsen. 

En fantastiskt fin 6-taggare. Min första bock i Skotland. Min första bock men nya geväret. Min första 6-taggare. Jag kunde nästan inte sluta le :-)

 

Vi la bocken där vi hade kommit upp och fortsatte enligt den första planen. 

 

Vilket landskap. Det är så obeskrivligt vackert. Man går bara och insuper skönheten. Och ler för sig själv, nästan religiöst, och är tacksam...

 

Uppe på en platå kunde vi se ut ôver området och det dröjde inte länge fôrrän vi såg en grupp unga krondjur. Vi smôg oss in på 70 meter och där kunde jag efter lite trassel med en sol som bländade i kikaren vage nästa skott. 

BOM! Sa det. 

Min allra fôrsta kronhjort. Och i Skotland till råga på allt. 

 

Vi hann precis bli klare med hjorten innan det började regna lite grann. Men det var snabbt övergående så vi kunde "smärtfritt" gå ner från berget. 

Eftersom vi kom ner på ett helt annat ställe än där vi upp så gick Paul upp och hämtade både bil och bock, en gentleman när det kommer till stycket. ;-)

 

Det var en glad fröken Kicki som gick och lade sig efter helstekt otrolig jaktdag. 

 

T har inte haft det sämre han. Han fick en mördarbock den fôrsta kvällen och i morse sköt han dublee på krondjur. 

 

Idag har vi varit i en grannby som heter Inverary. Vi har fullföljt resans kulturella inslag och besökt ett slott. Och vi har varit i en whiskeybutik. Och i bilen fram och tillbaka njuter vi av vad ögat ser. Vackert....

 

...the walking begins....

Min dag startade redan vid 4-tiden i morse. Jag blev hämtad av ph Paul, en man på cirka 190 cm varav ungefär 90% var låååånga ben. En ljummen morgon som fick en på bra humör trots den tidiga timmen.

Vi körde en liten bit till det berg vi skulle jaga på.

Jag säger bara Shit! Som den mannen trampede på. Det gick 45grader uppåt, rakt uppåt genom ormbunkar från jättarnas planet. Ormbunkar som växer så tätt så att man ska pressa dem åt sidan för att komma igenom. Och så var de höga. Helt upp axlarna gick de på mig stor del av området. Jag trodde lungorna skulle explodera och hjärtat skulle hoppa rakt ut genom bröstet på mig. Flera gånger var jag nära att lägga mig ner och gråta av utmattning. Och ph Paul han flåsade inte till en gång. Han måste ha en fysik som en dopad maratonlöpare. Respekt!

 

vi kom upp på en plats där vi satte oss ner en stund och rekade av terrängen. Långt borta på en avsatsen stod en råbock och åt. En bit ifrån stod en kronhind tillsammans med sin kalv. Han sade att vi hade en hård klättring framför oss. Puh! Bara att resa oss upp och börja gå. 

 

Mina jaktbyxor var dyngsura på utsidan av all dagg från ormbunkarna och totalt nersvettade på insidan. Det var som att gå i ett par jeans som man precis klara guldprov i klädsim med. Fy fasiken!

 

jJag kämpade på. Min inställning var att inte sluta när jag var trött utan fortsätta tills jag var färdig. 

 

vi kom fram till det ställe där råbocken stått men den var borta. Kanske hade den blivit skrämd av kronhinden och hennes kalv. Kanske hade den bara gått net på den andra sidan av berget...

 

vi kom riktigt nära kronhinden och Hennes kalv och när vi stod och spanade ut efter råbocken så kom en kapital kronhjort ut. En 12-taggare som fortfarande var i bast. Han stod och tittade på oss en lång stund innan han vände sig om som han talade om för sina polare att de skulle ge sig av. 8 eller 9 stora kronhjortar gav sig av i stilla trav. Det gav puls. Jag sade högt till till mig själv WOW!!!

 

Råbocken såg vi aldrig igen. Utan vi gick tomhänta tillbaka till bilen igen. En fantastisk men tuff morgon. Jag har sovit i ett par timmar och hoppas jag är klar till kvällen igen ....